Onsdag förmiddag Budapest

Jag gick ut själv på stan då Micke ville ligga kvar ett tag och kurera sig så jag gick in på ett cafe och tog en brie- och salamimacka och kaffe till frukost innan jag fortsatte ner mot vattnet och tänkte att det kanske svalkade lite där men så var inte fallet utan även dit nådde solens värmande strålar men jag gick ändå en sväng längs Donau och träffade äntligen och av en slump på det monument som jag letade efter förra gången jag var här för ett par år sedan. Det är en massa skor vid kajkanten som symboliserar några av de judar som blev arkebuserade och fick falla rakt i floden för att sköljas bort av vattnet. Jag hade sett att det låg tre mindre militärfartyg i bredd mitt ute i floden och när jag satt och försökte föreställa mig hur det var på tiden för kriget när först ungerska och sen tyska nazister utrotade 550.000 av 825.000 judar i Ungern så började kustkorvetterna därute skjuta (salut) ute på floden och det lät väldigt högt mellan alla berg och byggnader. Det var ett gäng amerikaner i närheten som försökte fråga turistguiden som var en bit bort varför de sköt men han hade ingen aning och var lika undrande som vi andra om orsakden så detta lever jag fortfarande i ovisshet om. När jag var på väg därifrån såg jag en av alla demonstrationer som dyker upp lite nu och då i Budapest av vad jag läst mig till, det var som en liten vaktparad och även om den är mitt kunnande noll och intet. Jag tyckte att det väl kunde vara dags att gå tillbaka till sonen via affären och köpa lite skaffning så att han kunde få lite näring och för att se hur han mådde vilket väl av pillrena var åtminstone lite bättre och när även jag hämtat mig så var det dags för oss båda att gå ut igen.