Nästan 3 veckor har gått sedan mitt första inlägg och det har varit i stort sett bara positiva upplevelser och med några veckors distans så kommer väl även tristessen vid gränskontrollerna till och från Vitryssland att blekna, och känslan att inte förstå vad de vill ha för papper och liknande. Nu har vi i alla fall efter en frukost på M/S Isabelle tagit oss förbi tull och nykterjetskontroll i frihamnen tagit oss hem för att sätta igång med att tvätta, handla och laga mat igen. Det är svårt att rangordna vad vi varit med om men Ljubljana måste precis som San Marino hamna högt upp på listan, i restaurangväg är det väl Zeller bistro i Budapest och förstaplatsen tas avv Nerino dieci trattoria i Milano som inte utöver det levererade så mycket som vi hoppats. Varmast i grader och känsla var utan tvekan Venedig men det var varmt även på många andra platser som till exempel Pisa som också överraskademed att ha ett myckert finare torn än vad alla bilder visat upp. Hotellen har också hållit bra klass även om även här utmärker sig Milano med att inte ha dörr till badrummet från rummet utan att man var tvungen att gå över en hall. Körningen har ju också gått smidigt då vi varit två som turats om att ratta bilen och det ganska jämnt tror jag och så kanske vi har lärt oss lite av allt frågsportande i bilen under de längre etapperna då inte alla haft utsikter i klass med när man tar sig över alperna då man mest sitter och tittar ut på det fantastiska landskapet. Nu återstår bara att tacka för visat intresse från er som läst.

När vi installerat oss i hytten så var det dags att kolla in var resturangen låg där vi hade bord klockan 17:30 och det var i stort sett bara 2 våningar upp så vi gick upp och ut på däck och njöt av den (inte så) fantastiska utsikten över Rigas hamn samt det milda vädret. Efter det så var det dags att vässa armbågarna och inta middagsbuffén men det var lugnt för det var inte speciellt mycket folk så det gick att plocka det man ville och de hann hålla allting fräscht och fullt så jag var efteråt väldigt mätt då det blivit några vändor till alla godsaker. Vi betalade och gick en sväng på båten bland annat till butiken och passade på att göra ett sista inköp bestående av en låda öl som vi gick ner med till hytten där jag stoppade på mig en kortlek och vi tog trapporna upp till skybaren där jag hade hoppats på att kunna få en irish coffee men väl där så satt det en skylt med "sorry no hot drinks" så jag tog en tequila sunrise som inte alls var speciellt god men lät som det bästa de hade, Micke provade med om de kunde fixa en P2 men icke heller det så han tog en gin och tonic. Med våra glas så gick vi och satte oss vid ett fönsterbord så att vi kunde få lite utsikt under tiden vi spelade lite kort, Det var ju nästan enda sättet att se att vi rörde oss för det kändes ju knappt. När drinkarna var slut och vi hade fått nog av vändtia så gick vi ner till hytten, glorde oss i ordning och satte igång en film som sen blev två för Micke och en och en halv för mig innan det var sovdags för sista gången på den här resan.

Efter en halvsen frukost på hotellet så gjorde vi oss klara och packade om väskorna så att vi bara skulle behöva ta ut varsin innan vi kom hem då det nu var dags för sista ilastningen av vårt bagage i bilen. Så när bilen var full så gick vi ner mot vattnet och följde det till färjeterminalen och tog en liten koll på hur det såg ut där innan vi gick andra vägen upp mot stan igen där vi började läsa lite menyer som satt utställda från restaurangerna men hittade inget som fick oss att gå in så till slut så gick vi in på Doma darzs som såg trevligt ut och dessutom hade bord i skuggan på uteserveringen även om det inte var jättevarmt så var det ju inte så svalt som väderapparna lovat. Vi år vår lunch och slösyssnade på 2 gubbar som spelade gitarr och ibland var det en i personalen som applåderade så att de skulle känna sig lite uppskattade antar jag. Sen gick vi runt och tittade lite i mataffärer däe de hade mycket ica-produkter så jag tror att Rimi ägs av samma norska bolag som äger ica, de hade även lettsikt mousserande vin som jag köpte ett par flaskor av. Vi slängde in det vi handlat i bilen som vi låtit stå kvar på hotellets parkering och gick in i longen där vi tog cola och kaffe samt spelade lite kort innan vi checkade ut, betalade parkeringen och for ner till färjan och väntade oss lite köande och väntande men på c:a en kvart var vi ombord och och hade gåt upp till hytten med packningen.

Efter att ha tagit oss från Vilnius till Riga så är i stort sett hela bilsemestern avklarad nu är det bara en natt och en dag kvar i Riga innan färjan ska ta oss till Helenelund, Stockholm, Sverige och det känns ganska lagom efter kvappt 3 veckor ute på vägarna. Men här började vi med att parkera och checka in på hotell Mercure och kolla in rum och vad som finns på hotellet. Sen blev dags att få röra lite på sig, då vi mest kört eller suttit i bilen och väntat vid gränsen, så vi gick en sväng på stan där det mesta var stängt eller stängde 22 och dit var det 15-20 minuter så det var lite ovärt att försöka beställa något där men till slut så tittade vi in på en liten gård vid Bergs hotell och där låg en liten restaurang som vi inte vet riktigt om den hörde till hotellet eller bara låg nära. Det var skönt att kunna sitta ute i något så när skönt väder, det var nog inte ens över 20 grader vilket vi uppskattade mycket efter alltför varma dagar senaste tiden. Micke tog en sandwich med kyckling och ägg och jag tog penne med kyckling och båda var nöjda med maten och tyckte att det fick räcka med en rätt då lunchen blivit ganska sen så vi drog oss mot hotellet och lite kortspel, väl där gjorde jag mig en kopp kaffe på rummet men sen var Micke för trött för att spela kort så vi gick och la oss istället. 

Då tänkte vi ta oss ut ur landet också med hopp om att det skulle gå lättare än att ta sigin så åt vi ändå en stadig frukost på hotellet innan vi packade bilen för att lämna Minsk som känts väldigt västerländsk tros allt. Det rullade på bra i drygt 2 timmar och då stannde vi för tankning och för att lämna tillbaka transpondern och få igen våran depositionsavgift men sen blev det stopp enligt gammal vanlig stil och det tog c:a 3 timmar innan vi var utsläppta och även insläppta i Litauen och det får ju ses som personligt rekord för passering av vitrysk gräns. Vi vände kylaren mot Vilnius där vi tänkte stanna till och titta lite på stan och äta lunch och medan vi funderade på hur hungriga vi var och hur vi skulle fördela matintagen för resten av dagen så försökte jag känna igen mig och plötsligt så åkte vi förbi där jag bodde senast och sen var det ju som mammas gata ner mot city. Det kom lite regndroppar så vi skippade grillbåten Barza och svängde in mot torget mitt istan och parkerade en bit därifrån för att fortsätta till fots och hitta något matställe och valet föll på Pomodoro där jag tog lammkotletter och Micke en carbonara som vi lät väl smaka innan vi gick tillbaka till bilen medan jag kikade efter något ställe där jag kunde köpa med mig en kopp kaffe men utan framgång så det fick väl bli någonstans utefter vägen. Så vi hoppade in i bilen och körde ut ur stan och tyckte att allting vi hade framför oss kändes lätt och borde fungera som man är van vid vilket var rätt skönt efter allt gränsstruland.

Idag blev det första sovmorgonen på den här resan och vi gick upp vid 9:30 och gjorde oss klara för att gå ner och käka frukost och det var en hel del kvar till oss trots det. Sen gick vi in till stan och kollade lite i affärer och omgivningar samt ett besök i Gorky-parken där det var mycket folk och karuseller av alla de slag även möjlighet att äta och dricka fanns men vi nöjde oss med varsin flaska vatten. Brandkåren var där med ett flertal bilar och sprutade vatten ut i floden i synkade strålar och barnen fick klättra upp på bilarna och titta in i och provsitta. När vi gått runt ett tag i parken så gick vi en annan väg tillbaka mot centrum och stannade och tog en fika nere vid vattnet där folk åkte runt i trampbåtar vilket såg väldigt varmt ut. Sen kollade vi lite i galleriorna och gick in i en vanlig livsmedelsbutik och köpte dricka för lite drygt 200.000 men då fick vi iofs 2 flaskor vin 1 flaska vodka 2 breezers och 1 flaska vatten. Det är c:a 140 svenska kronor. Vi tog våran klirrande kasse och gick till hotellet, via parkeringen där vi la in vinet och vodkan i bilen, och ställde in drinkarna och vinet i kylen innan vi gick ut igen för att käka middag Newton steak house som vi sett tidigare på dagen. Det blev någon typiskt georgisk kyckling för mig och Micke tog ciabatta med kött och champinjoner och sen blev det efterrätter american cheesecake och kaffe respektive lava cake med glass. Promenaden tillbaka stampade ner maten lite och vi orkade sitta en stund och spela kort och dricka våra drinkar inne i rummet men med altandörren skjuten åt sidan men det fanns inget lyse ute och då hade det blivit helmörkt så vid halv elva förberedde vi oss för natten så vi skulle vara utvilade om det blev samma sak vid gränspasseringen ut ur landet som in i landet. 

Vi tog det ganska lugnt på morgonen i Lublin, packade, käkade frukost på hotellet och gjorde oss i ordning för att sätta fart mot gränsen och vad vi trodde skulle bli en 8-timmars resa inklusive gott om tid för lunch och gränskontroll där vi antog att vi skulle behöva passen igen vilket vi bara behövt 2 gånger hittills och det var in och ut ur Kroatien. Gpsen sa att vi skulle vara framme 17:10 lokal tid så det tydde också på något liknande men när vi kom till slutet på Polen och då även slutet på EU så började en 6 timmars väntan och köande för oliks saker som vi inte hade någon riktig koll på vad det var då vi var de enda som pratade engelska. Det var formulär som skulle fyllas i, papper som skulle visas upp, bagageutrymmen som skulle kontrolleras och diverse annat. Dessutom var det någon avgift på ungefär €4 som skulle betalas och jag visades in på ett tull- och bankkontor och tänkte att då kunde jag passa på att ta ut lite rubel eftersom det inte gått att växla till sig det någonstans men då blev det något krångel med mitt kort så de sa att de behåller det och att jag får kontakta min bank, som tur var var det mitt reservkort så jag hade kvar mitt vanliga kort, men jag fick i alla fall ett papper med stämpel och signatur som sas visa att jag blivit av med kortet på ett riktigt sätt. Det var totalt 3 längre köer och några mindre innan vi till slut kunde åka in i Vitryssland. Där tankade vi bilen, åt det som nu borde kallas middag och köpte en transponder till vägtullarna, allt detta utan problem med kort så det kändes ju hoppfullt och sen var vi redo för c:a 4 timmar i bilen och kom fram till hotell Renaissance några minuter över 1 och tyckte att det fick räcka för idag så det blev varken kortspel eller barhäng utan vi tog varsin dubbelsäng och somnade ganska lätt.

Vi lämnade Budapest med Micke bakom ratten efter att ha ätit frukost på hotellet och samlat in alla våra saker i bilen. Det var en ganska dryg dag vad gäller körning med c:a 60 mil och halvrisiga vägar men vi åt lunch på någon vägkrog där ingen pratade engelska och menyerna var på slovakiska vilket ingen av oss läst i skolan så det blev lite gissningar, Micke gissade att det som kalldes steak någonting skulle vara kött men han fick lax och jag chansade på något där jag inte kände igen ett ord ochfick panerad kyckling med kokt potatis och lite grönsaker. Efter det fortsatte vi in i Polen och upptäckte att de körde som idioter och alla körde om alla som t.ex. en lastbil som körde om oss och några bilar till och samtidigt prejade ut en mötande liten bil med släp i vägrenen. Men vägarna blev bättre och vid 8-tiden var vi Lublin och slängde in väskorna på rummet och begav oss ner på stan i ett väldigt skönt väder, det vill säga under 30 grader, vi drog runt lite i gamla stan och letade middagsställe men det var oerhört mycket folk ute och många ställen var fulla men vi hittade ett ledigt bord på Vanilla där vi tog varsin pastarätt, Micke med kyckling och jag med räkor, och satt och lyssnade på musiken och folk som applåderade åt en jonglör och lite andra som uppträdde här och var. Det är tydligen vanligt här i Polen med clowner och folk som klättrar på byggnader men vi såg varken det ena eller det andra och när vi ätit klart så gick vi tillbaka till hotellet och spelade kort och avrundade väl vid halv tolv för att vila ut inför morgondagen som iofs inte har lika lång körning men vi har ingen aning om vägkvaliten så det kan vara lite jobbigt ändå. 

Micke kände sig lite bättre så vi gick bort till saluhallen även om det är mest jag som tydker att det är roligt att gå och titta på mat och upplägg och priser i och för sig men vi gick även upp på övervåningen där de säljer hantverk och kläder men inte hellerdär hittade vi något köpvärt. När vi sedermera kom ut på gatan så var det enda som inhandlats och även konsumerats varsin juice en apelsin och en blåbärs för även om det fanns billig och säkert bra korv och kyckling så trodde jag nog inte på att frakta hem det i en varm bil även om jag fått rapporter hemifrån som sa att det inte var lika varmt hemma, men det kanske bara var vad folk sa så attvi skulle ångra att vi åkte iväg. Vi hade en middagsreservering kl. 20 och jag kände att jag ville hinna hem på rummet och duscha innan dess även om det skulle kännas likadant redan när vi kom till restaurangen säkert men man kunde ju få känna sig fräsch ett tag i alla fall. Så nykammade och ombytta så gick vi till Zellers bistro som låg 4-5 kvarter bort och kom dit lite tidigt så vi fick vänta på ett bord medan vi drack varsitt glas av deras egna mousserande fläderblomsvin men efter c:a 15 minuter så fick vi vårt bord och menyer och en flaska vatten. Jag tog en skink och salamiplatta som Micke fick smaka av och en öl till förrätt och till huvudrätt tog Micke hemgjord korv med potatismos och jag tog oxkind som var så mör så att det kändes som att skära i chokladpudding, och till det tog jag efter att ha provat 3 röda viner en ungersk sauvignon. De hade även en egen cabernet sauvignon som var god och jag frågade om man kunde köpa den och det skulle gå bra lovade hon. Det blev även dessert och jag tog morotskaka och Micke någon melon med chokladmousse och sen fick jag en kaffe på det och vi tog in notan och jag kollade om de hade något vitt vin också och då fick jag in 4 stycken att prova men fastnade för en och vi gick därifrån mätta och belåtna med 2 flaskor vin med oss och ätit varsin 3-rätters med öl, vin och cola samt ett par flaskor vatten i en trivsam miljö och 600 kronor fattigare vilket det absolut var värt. Hemma var vi väl vid 11-tiden och någon timme senare blev det sovdags och då hade även musiken från hotellets innergård tystnat, de hade haft en tjej som sjöng för matgästerna under kvällen.

Jag gick ut själv på stan då Micke ville ligga kvar ett tag och kurera sig så jag gick in på ett cafe och tog en brie- och salamimacka och kaffe till frukost innan jag fortsatte ner mot vattnet och tänkte att det kanske svalkade lite där men så var inte fallet utan även dit nådde solens värmande strålar men jag gick ändå en sväng längs Donau och träffade äntligen och av en slump på det monument som jag letade efter förra gången jag var här för ett par år sedan. Det är en massa skor vid kajkanten som symboliserar några av de judar som blev arkebuserade och fick falla rakt i floden för att sköljas bort av vattnet. Jag hade sett att det låg tre mindre militärfartyg i bredd mitt ute i floden och när jag satt och försökte föreställa mig hur det var på tiden för kriget när först ungerska och sen tyska nazister utrotade 550.000 av 825.000 judar i Ungern så började kustkorvetterna därute skjuta (salut) ute på floden och det lät väldigt högt mellan alla berg och byggnader. Det var ett gäng amerikaner i närheten som försökte fråga turistguiden som var en bit bort varför de sköt men han hade ingen aning och var lika undrande som vi andra om orsakden så detta lever jag fortfarande i ovisshet om. När jag var på väg därifrån såg jag en av alla demonstrationer som dyker upp lite nu och då i Budapest av vad jag läst mig till, det var som en liten vaktparad och även om den är mitt kunnande noll och intet. Jag tyckte att det väl kunde vara dags att gå tillbaka till sonen via affären och köpa lite skaffning så att han kunde få lite näring och för att se hur han mådde vilket väl av pillrena var åtminstone lite bättre och när även jag hämtat mig så var det dags för oss båda att gå ut igen.